Kufiyan var länge ett arbetsplagg. Palestinska bönder och beduiner bar den vita duken på huvudet som skydd mot solen.
Det ändrades under upproret 1936–1939. De som gjorde uppror kom ofta från landsbygden och bar kufiya. I städerna bar männen tarbush, en röd filthatt. 1938 uppmanade upprorets ledning stadsborna att byta tarbushen mot kufiyan. Då syntes det inte längre på huvudbonaden vem som kom från landet.
På 1960-talet blev kufiyan en symbol för den palestinska rörelsen, mycket genom Yasir Arafat, som nästan alltid bar den offentligt.
Mönstret brukar tolkas så här: nätet står för fiskarna och havet, olivbladen för styrka och uthållighet, och de breda linjerna för handelsvägarna genom Palestina. Det är en tolkning som många delar, inte en nedskriven regel.
I Hebron väver familjen Hirbawi fortfarande kufiyor. Fabriken brukar kallas den sista i Palestina.
Källor: Wikipedia, Palestinian keffiyeh och Middle East Eye, The last keffiyeh factory in Palestine.
Bilden: två män i kufiya i Beersheba, juni 1938. Foto ur Matson-samlingen, Library of Congress (matpc 18530). Inga kända begränsningar för publicering.